Skol ångest

Sitter just nu vid köksbordet och börjar känna hur ångesten börjar krypa fram.
Skolan är inte lätt för mig och det kommer den aldrig att vara, kan ha dagar då jag känner mig riktigt dum i huvudet för att jag inte kan sitta och koncentrera mig, känner mig värdelös för att jag inte förstår en benämning och jag känner hur hoppet om mig samt min skolgång bara rasar ner. 
Finns det någon annan som känner likadant? 
Jag har knappt råd med böckerna vi blir tvungna till att köpa och jag känner mig allt mer värdelös. 
Känner mig ständigt ensam när jag passerar de stora hallarna och jag har knappt någon att vända mig till, förutom mitt skrivande. 
Jag älskar att skriva, älskar att drömma mig bort, längta efter något men det känns bara inte rätt, hur ska jag då göra? Jag som kämpade så hårt för att ni hit där jag är idag, hur ska jag kunna vända på detta?
Finns det något för mig därute eller ska jag fortsätta och kämpa samt gråta varje gång jag går mot universitet eller en tenta?
Jag fyller år nu på fredag och har en tenta samma dag, jag är inte ens upprymd längre utan jag känner hur stressen samt min grova ångest tar över mig, min klump i magen har blivit en klippa av smärta. 
Det enda jag vill ha just nu är lite självisk tröst, någon som förstår, en vän.
Jag hoppas det vänder sig snart.
Allmänt, Tankar | fel, kultur, skola, tankar, universitet, ångest | | Kommentera |
Upp